Ibland så undrar jag hur livet ska vara och hur man ska må. Som skild tvåbarnsmor så undrar jag ibland när livet ska vara felfritt och att allt ska gå som på ett bananskal. Känner att när man har två tonåringar så är inte livet felfritt. Och det är inte heller barnfritt. Som förälder ska man ta sitt ansvar upp till barnen är 18. Och jag tycker faktiskt att det är helt rätt. Skaffar man barn så har man ett ansvar till barnen har fyllt arton och blivit myndiga. Du ska alltid finnas vid deras sida och vara en stötta. Men efter det så börjar våra vuxnas liv. Känner ändå i nuläget att min dotter försvinner ifrån mig mer och mer och blir mer självständig vilket också känns bra, med tanke på att hon har en jättefin pojkvän. Så jag kan inte påstå att jag är orolig. Känner mig lite ensam emellanåt i min fyra på Gärdet. Ska väl kanske se mig om efter en mindre lägenhet. Men om jag har möjlighet att bo kvar ekonomiskt sett så är det väl bra om jag kan byta denna lägenhet mot två eller tre mindre lägenheter så småningom.
